Kära 9B. HELVETE! Vi klarade det! 3 år av blod, svett och tårar bokstavligt talat! Jag menar kom igen, detta är dom två sista veckan vi spenderar på denna skola tillsammans och jag hoppas att vi alla håller sams, det skulle ju vara tråkigt om det sista vi gjorde var att det blev flams och trams när vi går hem.
Tillbaka blick, händelser / minnen:
Så är vi äntligen här, redo att lämna ett kapitlet ur våra liv bakom oss. Allt började dagen då vi, från Hubbe skulle slås ihop med de andra från Gunnesbo och en helt ny klass skapades. Klass B, som vi nu faktiskt ska överge. Jag minns när vi spelade brännboll, hade kul och vi alla lärde känna varandra och sen dess har iallafall de flesta av oss lyckats hålla sams. *HOST CALLE*
De har funnits tider då man ställt sig frågan: Vad fan gör vi här!? Men sådana tankar har klarnat rätt så snabbt och efter tre år har jag fått mer förståelse med mening att gå i skolan.
Vi i 9B har varit med om många stunder, bra och dåliga som jag alltid kommer att minnas. Mina favorit minnen med klassen är lägeresan vid Snogelhomsjön med övernattning, kanotpaddling och allt där emellan. Kabarén som blev riktigt en riktig succé och alla verkade ha kul och fick göra vad de brann för, filmkvällen i sjuan, disco som vi ordnade, öppethus, tema dagar, tågförseningar i Köpenhamn,
Framtiden
Vad som kommer att hända i framtiden kan ingen veta. Redan nu undrar jag hur ”återföreningen” om 10 kommer se ut. Vem har förändrats mest. Vem har uppnått sina mål och drömmar? Ända sen den dagen vi blev en ny klass har vi ständigt förändrats. Varje sekund förändrar vi oss, oavsett om vi vill det eller inte. En förändring kan vara det mest självklara, utseendemässigt men vi har även förändrats inombords och växt till oss till idérika, engagerade och drivna människor. Något som absolut skulle ha varit omöjligt utan våra lärare. De har alltid varit en trygghet, pålitliga och snabba, ungefär som våra MacBooks. H h hmm... Det är sällan vi har haft lektioner som inte blivit roliga, om det har varit avsiktligt eller inte… Det är helt otroligt att lärarna har orkat stå ut med oss. Att de aldrig har gett upp utan hoppet ständigt försökt få varenda en av oss att bli intresserade av ert ämne. Stort tack till dem.
Goda råd till mig / klass:
Snart skiljs vi åt och alla går sina egna vägar. Ibland önskar jag att jag kunde hoppa över avslutningen, gymnasiet, studenten och allt annat där i mellan. Bara komma direkt till framtiden och se hur livet ser ut då.
Se var mina drömmar och mål har kommit och om de har gått i uppfyllelse.
Alltså: Lär från era misstag och ge aldrig upp. Lev i nuet och följ era drömmar.
Avslutning:
Jag hade tänkt avslutat med ett kort bra citat som passar bra av Maria Helander.
För varje steg du tar blir den mörka tunneln lite kortare. ~ Maria Helander
